Jajemän, mycket som händer och livet leker. Veckorna går sjukt snabbt, påtok för snabbt... Men en snabb uppdatering får man hinna med;
Efter frukosten i tisdags snackade jag med Andrés..
Andrés: Oh Daniela, you are a Normal here
Jag: I'm sorry, what?
Andrés: You are Normal here.
Hm, aldrig har någon kallat mig normal innan så jag tyckte att det lät väldigt konstigt..
Jag: Normal?
Andrés: Yes, normal, you are just like us. Happy and talking to everybody, you are normal to us! Muy Bien! Ha ha ha ha!
Haha jaha, det var såå han menade, haha Andrés!
Jag tog tag i att måla klart resten av staketet denna dag, med hjälp av Felicia. Sen fick jag ta hand om lilla Soraia. Den lilla flickan som alltid är med hennes mamma, och är inte mamman med gråter hon. Fick vagga henne fram och tillbaka, och nynna Disneylåtar för henne, då grät hon minsann inte, wiho!
På eftermiddagen var det workshop, 2 timmar, och jag gjorde nästan klart ett svampbob-bokmärke. I slutet fick jag en applåd av José-Maria och Paqui för att de tycker jag är så duktig.
Onsdagen: Hälpte jag Samo med att ta ut massa påsar ut i Vanen. Tre rum fulla med dom. Pjuuw, mycket bärande, men ack så kul vi har det!
På eftermiddagen åkte jag, Felicia, Anna och Amanda in till Granada, kollade i Secondhand-butiker och åt tapas och pizza (2euro!!!!!!). Sen fortsatte jag och Anna till en Reggae-bar, där det spelades live-musik, sjuuukt skoj!
Spanskan rullar på en del, men i fredags fick jag reda på att Lucia ska börja i vår grupp, hon pratar så gott som flytande spanska, Billy likaså. Så jag frågade Marcos om jag verkligen ska vara med i den gruppen, som sagt vill ju inte hindra de andra från att utvecklas. Han sa att jag definitivt ska vara med i den gruppen, att jag har potential och är smart. Han ser nog något jag inte ser. Först tänkte jag om han än hört mig prata, haha men nåväl, lektionen gick bra..
På kvällen drog vi alla volontärer ut till krogen.
Jag, Felicia, Anna, Amanda, Martin, Billy, Xenia och Cemona. Riktigt roligt hade vi! Dock försvann min mobil.. Jag hade ångest hela lördagen och idag, men det börjar försvinna, pjuuw. Vad ska jag med en telefon till nu ändå. Vad jag tycker är lite synd är att den dog när jag var ute, så de som tagit den kan inte riktigt få användning för den, och då ycker jag att jag lika gärna kan få tillbaka den.. Men men, inga problem, no problems, no pasa nada, mai pen rai!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar