Häng På

Okej, frukost sen China Town. Eller? Ah frukost blev det I alla fall. Sen när vi väl skulle ta oss till China Town måste vi först byta från skytrain till taxi. Klockan är 10 när vi går ner från skytrain för att få tag på en taxi, när en man stoppar oss.

Man: Where you going?

Ello: China Town.

Man: Oh well, that doesn’t open until 12 o’clock, because it’s buddhist holiday today. You know what you should do. You should take the boat by the pier.

Han visar på kartan som Ello håller.

Man: If you take the boat here (han visar på kartan) it will cost you 1200Baht each. But if you take the boat from here (han visar lite högre upp på kartan) it will cost you 2000Baht each. EXPENCIVE! No good. The boat will take you to China Town, and on the way there you get to see many temples and laing Buddha. The trip will take like one and a half hour.

Jag och Ello: Ehm, okeeey…?

Man: So if you take a Tuk-Tuk to the pier the Tuk-Tuk will cost you 60Baht for both of you. Okey? Good.

Jag och Ello fattade ingenting, vi ville inte åka båt. Men vi tänkte – ahja, där ifrån kan vi väl gå och kolla lite och i värsta fall ta taxi där ifrån till China Town.

Vi satte oss i Tuk-Tuken. Efter en liten stund bestämmer vi oss för att åka till the laing Buddha istället för att åka till båten. Men han ville inte ta oss dit. Jag tänkte att han kanske inte var så bra på engelska att det var därför. Vi åkte förbi lite tempel så var vi framme vid vattnet.

Tuk-Tuk killen: Okey, here you take the boat. If you fallow me you well get it at a good price.

Det kom några fler killar ut och pekade på vart vi skulle gå. Men vi ville ju inte dit. Så vi låtsades lite för Turistiska.

Jag: But you know what, I would really like to see those temples. And take a few photos.

Tuk-Tuk killen: You will be back, right?

Jag: Oh yeah.

Vi gick in på templet, tog lite kort, sen tog vi bakvägen ut ur templet. Gick ganska långsamt mot det stora vägen, när vi kom att tänka på att Tuk-Tuk killen kanske åker tillbaka denna vägen och ser oss gå åt ANDRA hållet. Så vi började att gå lite fortfarande.

Jag: Ello, denna gata såg väl mysig ut?

Vi gick in på den lilla sidogatan. Där det bara var thailändare som bodde och var. Det fanns lite mat. Vi köpte varsin Sharong frukt från en kille som gick gående med sin vagn. Vi fortsatte in på en ännu mindre liten sidogata. Nästan framme vid en lite större väg såg vi två stycken som stod och gjorde Västerländska våfflor. Vi stannade och pratade lite med dom. Killen är från Tyskland och tjejen från Thailand. Riktigt trevliga! Vi köpte varsin våffla av dom med nutella, banan och chokladsås på, deras specialitet sa dom. Killen var en Wedding planer, och på semester i Thailand med sin fru som jobbar på hotell. Vi berättade för dom hur vi hade kommit dit. Tjejen nickade och förstod precis vad vi menade. Killen som visade på kartan vart vi skulle gå sa at han var lärare, vilket han då inte var, utan han hjälpte till att sälja dessa resor. Vi misstänkte att det var någon skumt, men vi tänkte ju inte mer på det då. Men om vi inte hade tagit den Tuk-Tuken hade vi ju inte varit där vi var då, och åt våfflor. Så v var ju nöjda ändå. Men tjejen sa även att det inte alls var någon Buddistiskt helgdag idag. Tänk vad folk kan hitta på för att dom ser att vi är turister och tydligen inte har någon aning. Haha. Vi åt upp våfflorna och gick vidare. Fick tag på en taxi som tog oss till China Town. Väl där hittade vi en liten marknad där vi gick och kollade på. Vi ville hitta en hårgrej till mamma, som vi hade hittat i Malaysia, men som vi inte hade köpt någon till mamma då. Vi hittade det, men i 12pack för 90Baht. Vi ville inte ha 12st bara 1. Vi frågade flickan i kassan om det var okej att öppna plastförpackningen och bara köpa en, spelade ingen roll om detn kostade 90Baht, vi ville bara ha EN. Men nej då, det såldes bara i 12pack. Så ut ur affären gick vi med 12st hårgrejer och 90Baht mindre i plånboken. Vi fortsatte längst den smala gatan. Vi gick in i butiker, frågade hur mycket grejerna kostade. De sa en summa, och sedan tillade de ”You have to buy 6items”. Äch dom kan inte veta vad dom pratar om, eller inte förstå vad vi säger, tänkte vi. Men när vi gick in i en annan liten butik och jag tar upp en ryggsäck som såg nice ut och jag frågar ”How much?”. Han i kassan svarar ”200Baht”. Wow tänkte jag billigt. Sedan tillägger han ”You buy six”. Nej tänkte jag. Jag pekar på väskan och säger ”one”. Han skakar på huvudet. ”No, you havet o buy six of them.” Ehm, nej tack. Vi gick ut därifrån och lite senare stöter  vi på en tjej som säger att detta är en sådan marknad där dom bara säljer det 6 och 6. Antagligen köper man här och säljer vidare för dyrare priser… Vi gick tillbaka till den stora vägen igen, och tvärs över gatan för att hitta tyger till vår Tuk-Tuk. Där hittade vi tyger. En Tyg i svart. En i grön. OH YEAS, you heard me! Sen tog vi taxi till MBK där vi satte oss och åt och kollade på lite grejor. Ello köpte sig en mobil, nicenice. Vi köpte även tre kuddar som vi skulle ta med oss hem till Koh Lanta. Sen fortsatte vi till ett Art Galleri bredvid. Där vi satte oss och fikade, te och ’Grass brownie’. Den var gooood! Ello gick upp och kollade på utställningen, medan jag väntade på caféet med våra grejor. Efter några minuter kom Ello tillbaka, hon var nöjd, så vi åkte till hotellet för att lämna av våra grejor. Dom skrattade åt oss när vi kom dit. Massa grejor. Igen. Dom måste tro att vi har det helt fullproppat med grejer där uppe i rummet. När vi var påväg ut igen frågade dom: More Shopping? Haha, nej. Nu var det dags att åka till Annika för att hjälpa henne att paketera galgarna. Vid Phrom Phong station mötte vi Moa, och vi gick sakta men säkert bort till Annikas. Vi bar på säkert 20kilos galgar dit. När vi kommit upp till hennes våning, såg vi på dörren en lapp, kommer inte riktigt ihåg vad det stod men något såhär ”Välkomna till min Kyl. Tre rätters middag” någonting någonting. Vi knackade på och Annika öppnade, skrattade åt sin lapp och vi klev in. Ello och Moa skulle alltså laga tre rätters middag. Annika hade inte planerat något, alltså inte köpt något. Så av det hon hade fick Ello och Moa hitta på något med medan jag hjälpte Annika att paketera. Tre galgar – En lapp på första galgen – Sedan en rosett som höll ihop galgarna. Det var mysigt att sitta där och prata och pyssla. Nästan klara så kommer Ello in och säger att det är mat. Vi började med något slags bröd liknande med ost i och till det var det guacamole. Sen blev det bulgur med sallad och något kött. Salladen var jättegod!!!  Oliver, muumms! Till efterrätt var det någon slags cheesecake med oreo-smulor över! Efter maten fortsatte vi alla med att hjälpa till med det sista av galgarna. Roligt med lite volontärarbete: http://www.50ibkk.blogspot.com/ (länkar igen!!!!!). Hjälpa kvinnorna i slummen, inte mycket men lite fick vi gjort. Om alla bidrar med lite, blir det mycket i slut endan.

Sedan började jag och Annikas son Hugo att kolla på en film – The Invention of Lying. Men vi hann bara se några minuter innan det blev för sent för Hugo, så han fick gå och lägga sig, då passade jag och Ello på att gå hem vi också, lite små trötta sådär.
Jag beundrar den som orkade läsa allt detta...! ^^

Rabies...

Här började en liten del av översvämningen, säkert 3dm högt...

Annika skulle peppra maten LITE grann. Hon har en sådan där 'modern' pepper grej där man trycker på en knapp så kommer det peppar. Men knappen fastnade så det blev lite väl mycket, Haha ni skulle ha sett hennes min!! :D