Shopping Shopping Shopping Shopping

Målet med dagen var att vi skulle åka till ett stort IT-center. Efter en del skytrain och en bit gående under stora kablar så nästan snuddad vårt huvud, så fann vi det. 8våningar med bara kameror, datorer, hörlurar, högtalare, mobiler, mobiltillbehör och så mycket mer. På nedervåningen var det rörigt med massa små stånd så vi tog oss snabbt upp några våningar. Jag ville kolla på en ny kamera, men tanke på att min var så gott som sönder. Hittade en liten butik med ett jättetrevligt butiksbiträde som hjälpte oss. Vi kom där ifrån med varsin kamera, stolta flickor? JA! Vi drog oss senare bort oss mot hörlurarna för att hitta de rätta som Ossian ville ha. Hittade det märket, men tydligen fel namn, alltså fel sorts hörlurar. Men jag fick köpt mig ett par hörlurar minsann, 190Baht, me like. Bra var dom med, meheh. Sen drog vi vidare till centret bredvid, Platinum, där vi åt mat – starkt men gott. Centret innehöll massa massa massa massa småbutiker, där man inte fick testa kläderna. Stod ’No Try’ utan för. Men jag och Ello lyckades lite ändå! Då fick jag en tjej att köpa en klänning, en likadan jag testade. Hon sa att den var snygg och att hon ville ha en likadan, fastän hon inte hade tänkt köpa något egentligen utan bara passerade affären när hon såg mig i klänningen, kände mig smickrad haha. Älskar att se de som jobbar i butikerna. På ett foto nedan sitter de och äter inne i butiken, på golvet. Haha underbart att se!

Personer som säljer antingen på gatan, marknader eller i shoppingcenter:

De ligger ner – Läser – Pratar i mobilen – Röker – Lyssnar på musik i hörlurar – Äter – Sitter framför datorn – Sover – Läser tidningen – Läser böcker – Kollar på film – Sitter på golvet – Sover på möbler de försöker sälja – Sitter vid sin iPad och spelar spel. Dessa 13 och så mycket mer gör de. Vi är i Thailand, Baby!

Vi satte oss på ett café på nedre planen, för att samla energi och krafter att kolla mer. Där vi spelade Evigheten, Och vem vinner??? Jag, Moooaaah! Who else…? Efter lite varm choklad, kaffe och en tårtbit fortsatte vi vår runda bort till ett annat shoppingcenter. Tillhörande samma som innan, men med bara skor och väskor. Jusus, vi blev nästan yra där inne av allt att kolla på. Så det blev inte långvarigt där inne inte. Vi köpte lite frukt på väg till skytrain för att ta oss till det självklaraste Terminal 21. Där vi gick upp på högsta våningen för att beställa bio till mig, Ello och Moa. Men när vi kom upp för att prata med dom så hade filmen ”What’s your number?” blivit postponed till 2012. WTF? Han vid disken frågade snällt om vi ville kolla på något annat? Thriller? Hell NO! Blev inget med det, han skrattade åt oss så gick vi. No like. När vi kom tillbaka till hotellet fick vi se bilder från receptionistens kamera. Det var hans två hus, familj, resor mm. Efter 10 minuter tröttnade vi en aning, så vi tackade för oss och sa att vi skulle träffa någon, att vi inte kunde stanna och kolla längre, men han var glad ändå. Vi gick upp till rummet, lämnade våra ’bags’ och gick vi vidare. Fixade våra ögonbryn. Vax är ju inte riktigt min vän, det brändes. Brr. När vi båda var klara betalade vi, 100Baht var – Varför inte liksom? Så gick vi vidare, för jag skulle köpa mig mina converse, Oh Yeaahs! Vi åt lite kvällsmat på Mos Burger. Gottigottgott. Efter det drog vi tillbaka till hotellet, men framme vid hotellet hörde vi musik som kom från en liten bit bort. Vi gick dit för att kolla. Utomhus med nästan tak täckt av trädens grenar och löv fann vi en mysig restaurang med live musik. Kyparen visade oss till ett bord för två, någon meter från scenen. Han gav oss två menyer. En mat meny – han pekade på en rätt han rekommenderade stort, men vi hade ju precis ätit + att rätten han pekade på kostade 590 Baht. Och som förrätt tyckte han att vi skulle ta en för 330Baht. Nah. Vi nöjde oss med varsin drink; Margarita & Cosmopolitan (precis som Carry, i Sex and the City, dricker - vi kände att vi ville testa på den också). 200Baht styck. Där satt vi och pratade till en bit in på natten!

Att föra kassabok kan ju vara bra - så vi faktiskt vet vart alla pengar tagit vägen denna resa...