Resan var rätt lång, men oj vad fort den gick ändå. Inte så långa flygtimmar, mest väntan på flygplatser vilket vi förgyllde med kortlek, mat och skratt.
Martin är en otroligt skön kille, han pratar ganska grov göteborgska även då när han ska försöka prata både spanska och engelska.
På flygplatsen i Madrid så blev det att vi åt på Subway. Martin ville ha allt på mackan förutom oliver.
Martin: Hur säger man oliver på engelska?
Amanda: Olives.
Martin: No Olajvs, thánks.
FYI - Jag har fått Martins tillåtelse att skriva detta, hetsade honom inte alls.
Flera korsord, sudokus, låtar och timmar senare så landade vi i Granada. Marcus väntade på oss med ett leende på läpparna och hälsade oss hjärtligt välkomna! Bienvenidos!
Med tanke på att klockan var 23.00 när vi anlände till vårat boende var rätt slut efter 14 timmars resande. Men i lägenheten fick vi träffat tre tyskar, två turkar, en italienare och en spanjor, som vi delar huset med. Och det var riktigt fräscht, mycket fräschare än vad jag trott det skulle vara!
En tysk, Fernando, vill lära sig svenska, och kunde därför en hel del.
"Bra, Sjukt bra, Fantastiskt bra, Galet bra, Otroligt bra, Underbart bra, Tokigt bra" osv. Samt "Tummen ljuger, Lillfingret suger, Handen duger" - med rörelser. 90 minuter senare gick vi till sängs. Skönt som bara den. Imorgon är det introduktions dag. Det blir grejer det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar