Snarkskratt

Jag och Amanda valde att fortsätta med att måla staketet, medan Martin fick i uppgift att hjälpa till med barnen, sjukt nöjd kille!

Det är svårt att beskriva känslan av att vara här. När vi sitter där vid staketet och jobbar, alla kommer förbi, pratar, klappar oss på axlarna, ler och skrattar. Går hela tiden runt med ett leende för hur kan man vara bitter på ett sådant här mysigt ställe??

Jag och Anna tog en lite rast  och gick ner till köket för att fråga om lite melon. Jag frågan Samo: SAAAMO! Hay melon? Para comer?

Samo: Sí claro!

Så babblar han på som bara den på spanska, skrattar, och pekar. Jag förstår ingenting, men hela händelsen är så komisk att jag brister ut i ett asgarv, ropar på Anna och hon och jag får gå och leta i matförrådet efter meloner.

På lunchen fortsatte vi med skrattet. Snarkningen från mina skratt kom minsann fram. Och de retar de mig för.. Minsann.. Haha vi har kull i alla fall, meee guuusta! Vi behöver inte kunna samma språk för att ha skoj.

Jag gör mig förtsåd genom ljud, rörelser och skratt! Bra kommunikation!

På eftermiddagen åkte vi in till Atarfe, tog ut pengar och jag och Anna satte oss och åt lite tapas, sjuuukt gott!