Ahmen, idag fick jag vara med Samos mina 10 första minuter på jobbet. Samos är mannen som fixar med matförrådet. La maten på sin plats och fixade i ordning. Sen hjälpte jag Elena resten av tiden med att vika kläder i klädförrådet samt lägga det på plats. Riktigt skön musik hade vi på. Dom i köket trodde det var fest.
Efter lunchen ville anna ta en tur till atarfe för att handla lite. Så vi började med att försöka raggaupp cyklar. Vi kom dock inte särskilt långt med den idéen. Att cykla med massa tunga påsar kändes komplicerat i våra ögon. Så vi satte oss ner i skuggan istället och bara va.
17.00 hade vi workshop. Vi fick välja mellan att få skära i glas, tvålar eller samma som i tisdags. Jag valde samma som vi gjorde sist. Jag hade tänkt att göra en svampbobs bokmärke, men paqui, kvinnan som håller i detta, hade redan planer på vad hon tyckte jag skulle göra. Organisations logotypen undrade hon om jag kunde få ner som bokmärke. Det tog mig över en timma, och jag blev inte ens klar. Men jag fick öva på spanskan. Vi kunde kommunicera rätt bra måste jag ändå säga. Hon ville att jag skulle vara hos henne nästa vecka också. Det var roligare denna gången än förra, för i början så brättade hon att ju mer dom säljer hennes grejer i shopen desto mer pengar till mat får hon och hennes familj. Då pengarna går alltså direkt ner i hennes ficka. Kändes helt underbart att få hjälpa henne med det!
Efter våran workshop funderade jag och anna fortfarande på att åka till atarfe, hon hade fixat så vi kunde bli körda dit. Äta lite tapas och ha det gott. Men med tanke på att Andrés skulle laga mat för oss ikväll samt lära oss ett spel då blev det inget Atarfe för mig.
Klockan 22.00 stod maten på bordet. Sallad med något slags pannkakebröd. Vi var många som satt vi bordet. Turkarna, Lucia, tyskarna, marcos, Andrés och vi svenskar.
Efter maten blev det spel. Ett spel som amanda tror att han har gjort själv. Det är ett väldigt djupt spel, inga vinnare eller förlorare, det är att diskutera och dela med sig av frågor. Om värden, vad som gör oss lyckliga osv. 23.30 var klockan när vi kände att ögonlocken inte ville längre, så då gick vi och la oss.
Ett avsnitt Suits senare så somnade jag som ett litet barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar